hatkärlek

min barn är fruktansvärda elaka små satungar idag. Olle jobbar över och vi hade myskväll, kollade tingeling och så var det dags att sova. Sova vad är det, försökt elägga dem som vanligt först 1 timme funkade inte ett knyst, la oss alla i stora sängen 1 timme funkade inte de heller, tvärt om de stissa upp varandra hoppade upp och ner, nu ligger de i sitt rum och gallskriker, bägge två härligt eller hur, och vet ni vad jag orkar faktiskt inte bry mig, jag har haft dem i 16 jävla timmar nu. De va så goa i sängen först hoppade de och busade och sen myste de och hade puss krig bägge två på mig, sen jävlades de igen. AAAAAAAAAAAhhhhhhh hjärnsläpp..

Usch hur man känner och hur man agerar är två separata saker, det är det som skiljer fungerande till icke fungerande personer. Gick in tände och frågade om det va bra nu om det var dags att sova, ja svarade bägge med gråten i halsen. Tog upp Daisy vyssade henne 5 min och så sov hon, gick in la henne, satt och klappade Poppy en stund bädda om henne, och nu håller även hon på att somna. Jag blir så arg så frustrerad när inget hjälper, man har bara lust att skrika rakt ut men gör de inte, jag har lust att frossa för att dämpa alla känslor men låter bli för vi har inget onyttigt hemma. Känner mig svag som en kass mamma när jag inte kan hantera situationen, när jag inte vet vad jag ska göra, hur jag ska bära mig åt, få dem att förstå, det är jobbigt, tungt, pissigt.

De sover jag har ro i själen, jag älskar mina fina små pussande troll, men ibland så tror jag det växer ut små horn på dem....