Skrutt unge!

- Posted using BlogPress from my iPhone

99 dagar

Kvar, så man kan ju nästan börja räkna ner tills den lilla hulliganen ska ut. Med rätt stor sannolikhet tror jag hon kommer komma ex antal veckor i förväg, men det återstår ju bara att se. Men det e e jädrans liv i magen från morgon kväll, och sammandragningarna kommer dag efter dag, hade inga för sd med de andra 2 så detta känns nytt.

Kan jubla och berätta att jag gått upp 1 kg också från lägsta vikt. Nu har jag bara 6 kg kvar tills start vikt när jag blev gravid. Äter hela tiden trycker i mig piller och gör allt för att få i mig maten.

Bebbe verkar må bra iallafall och tjejerna verkar va trötta på väntan, men vår Tilly kommer förr el senare.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Påsk

Mys och åkande, påsken började redan i torsdags. Vi klädde oss och barnen som påsk käringar. Handlade och fixade och barnen fick påskägg både på city gross och maxi. Stor handlade mat och flydde kosan hem igen.





I fredags satte vi igång inför påskhelgen och plocka städade och baka. Blev denna fina men krångliga kakan.


God var den iallafall och efter en heldag ute käka vi lite påskmiddag och grillat, mysdag.

Idag har vi suttit i bilen och åkt till Ystad för att hälsa på
Moster Ulla och delar av släkten. Kom tidigt så barnen, eller främst Daisy fick lekt med jämn gamla Lennon som e nästkusin. De åkte motorcykel, rosa bil utan tak, blåste såpbubblor, badade fötterna och rumporna i poolen, hade en bra dag.









Och efter fika och lek och middag så va det dags att åka igen, Daisy somna efter 1 min poppy efter 10.







Imorgon blir det nya äventyr och bil till mina kusiner Kim och klara som har kalas.

Mysig påsk på er alla..

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vagn

Efter dagar av surfande, funderande och diskuterande, bestämmde v oss för att åka till babyland för att kolla vagn. Trodde inte vi skulle hitta nått nytt, men tji fick vi. Vi hitta vagn i samma serie vi redan haft några år, Phil och Ted. De hade en liten mini vagn, lättviktig, resvänlig men fullt fungerande från start, kan inte blir bättre ju. Priset va bättre också än på fun som vi tittat på innan, så vi slog till och beställde, vagn, röd sittdyna och peanut (bebisdelen). Så om 1-2 mån har vi vår vagn, trevligt värre ju. Helt sjukt att hitta en vagn som klicka med alla krav, inkl rese kraven. Lovely...

Me so happy.... 50 cm bred, 7 kg i vikt, vändbar och funkar från födeln.. mitt i prick...

Lugn i kroppen

Sen läkarbesöket har jag känt mig otroligt nöjd och tillfreds. Som om en sten lättat från kroppen, äntligen får jag lite lugn och ro i kroppen, jag behöver inte oroa mig för barnens välmående och måsten då jag vet att Olle e hemma och hjälper till. Även om det inte e för alltid så hinner jag kanske få lite ro i kroppen. Fick även en ny starkare Medecin, zofran, en illamående medecin man normalt får efter cellgiftet mm. Dessa två dagar jag ätit dem har det känts bra, dumpar fortfarande, men har inte mått lika illa mellan. Kanske är den nya medecinen och sjukskrivningen räddningen, som jag väntat på, det som kommer hålla mig från sjukhusbesök med näring i slang. Håll tummarna för mig att detta inte bara e tillfälligt utan vändningen jag behövt och väntat på. Att få äta och sova när det behövs och inte behöva tänka på mycket annat. Även om näringsbristen förblir så kanske jag iallafall lättare kan rida ut den och hantera sitationen.

Over and out!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Blöjkamp

Bestämde mig för en vecka sen att det va dags att ta Daisys blöja. Hon blir 3 i sommar och hade lätt kunnat va torr om vi hade engagerat oss lite. Saken e den att hon inte e ett dugg pigg på det, hon tycker det e bekvämt med blöjan. Första dagarna fick vi sätta henne på pottan en gång i timmen annars blev det dyngsurt. Idag en vecka senare e första dagen hon sagt att hon är kissig och sprang på toan. Hurra typ, hoppas innerligt att hon börjar känna av sin kropp och läsa kroppen. Känner att man dock får tjata och fråga hela tiden med så får det väll va, håller tummar och tår att det ger med sig med tiden....

Blöjfian ska bli stor!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Från himmel till helvete

Började dagen med att träffa en underbar doktor, hon lyssnade, pratade förstod, kände sig maktlös men gjorde allt hon kunde göra. Sjukskrev mig med ordination vila och få i mig näring, detta så Olle jan va hemma och passa kids nån vecka. Fick starkare medeciner utskrivna för måendet och fick lämna några rör blod igen. Men trots pain tårar och allt va det ett lyckat och possitivt möte.

Så va det dags för nästa besök hos gyn, mina cellprov visade avvikelser så de ville följa upp det. Denna undersökning skulle inte kännas bara ligga där på britsen med benen i luften. Vilket ifs aldrig e trevligt, men inte särskilt jobbigt heller. Va en bra sköterska pratade med mig innan förklarade att allt inte behövde innebära cancer osv. Så va det dags gör kollen ligga uppe med benen i 10 min med en mojäng som fläker upp hela underlivet för att hon ska kunna kolla med mikroskåp där inne, tog lång tid, gjorde fruktansvärt ont, hon rita runt snurra omkring saker och hade sig va något av det obehagligaste jag testat, men hey det skulle inte kännas nått. Under hela tiden sa hon inte ett knyst berättade inget förklarade inget utan bara gjorde. Nya prover e tagna iallafall och inskickade, så får vi väll se vad de säger, men detta va inget jag rekommenderar nån.

Blää nu på bussen hem igen ska bli skönt att få komma hem efter en lång pissog dag...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ensamt

Har efter några dagars funderande, skrikande och snyftande insett att jag känner mig extremt ensam. Jag vet att jag har vänner jag förmodligen kan ringa till, men jag har ingen ork. Känner mig extremt ensam i vardagen, alla beklagar sig över mig och vad jag gör och inte gör men ingen vet hur jag mår. Finns mycket planerande just nu med bebis vagnar Thailand mm men ingen att bolla tankar eller idéer med. Olle som jg brukar kunna prata och diskreta med är bara irriterad och inte ett dugg intresserad av att lyssna prata och titta. Jag mår apa just nu, känns som om jag lika gärna kunde skita i allt just nu denna graviditet är från helvetet. Har folk som jag vet jag kan ringa och kackla med eller träffa, men jag orkar inte, finns verken ork eller nån typ av vilja till nått.

Är i skrivandets skull på väg till Helsingborg, till läkaren för att diskutera vad vi sk göra, får väll se om han har en magisk lösning för det hela, troligheten e väll inte så stor dock. Ska till gyn idag med kolla mina cellprover, de va avvikande så nu ska de kolla lite extra. Hade väll varit min tur om jag har livmoders cancer samtidigt som jag e gravid.

Tycker bara detta e segt och ville berätta det, tänker på mina få vänner mycket och hoppas ni finns kvar den dagen jag hittat energin och viljan igen, saknar er men orkar inget just nu...


- Posted using BlogPress from my iPhone

M

Hitta lite fina sommar kläder till oss, och jg kunde beställa M till mig känns helt otroligt , me like!

Visit hm.com

Visit hm.com

Visit hm.com





- Posted using BlogPress from my iPhone

Fina flickor

Har lite bilder på fonen, som plingas in, tänkte jag...

















Livet e mysigt med 2 prinsessor i huset, som dessutom bestämt sig att på tisdag e det prinsessornas dag så då blir det rosa och tårta hela dagen.

Lovely

- Posted using BlogPress from my iPhone

Breakdown

Fick jag idag vid middagsbordet, som alla andra dagar dumpa jag på middagen och deppa ihop. Lite push av mamma så tar vi nya tag. Lagt upp en plan som innebär att jg ska äta när det gått mellan 1-2 timmar mellan varje måltid, äta lite och enkelt med tillsatt smör fett och protein. Så håller vi tummarna om att det funkar. Har sjuka problem med matintaget men har lyckan att bo hos mamma just nu som jobbat med folk som varit svårt sjuka och behövt hjälp med näring, plus hon Har skrivit uppsats kring nutration, så jag kan få mycket råd och stöd här hemma. Tack fina mamma för allt idag, och alla andra dagar!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Prat glada

Insåg idag efter en hel dag ute med mina damer, att de verkar väldigt nöjda med tillvaron. Att de kacklar och berättar massor, lyssnar på allt och vi har haft många långa diskussioner om allt mellan himmel och jord. Har pratat om kommande kalas, dop och bebis, favorit mat och tårta, knopparna på träden, vackra löv och det vackra vädret, kommande prinssesdagen som ska införas här i huset nästa vecka, om siffror och vad de heter, om pengar och olika pengars värde, om att hjälpa andra fast man inte får nått ut av det själv, om glass och vad som e gott, och mycket mycket mer. Helt sjukt hur mycket man hinner prata och diskutera om dagarna, kommer bli och är två små otroligt smarta och nyfikna barn. 3 dje dotter verkar bli samma hållt igång hela dagen och gett alla som kännt en rejäl spark.

Vi har haft det bra idag tröttsam dag men otroligt mysig... Jag och mina flickor!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Kommer bli jobbig

Vecka känner jag på mig redan nu. Trots underbar dag ute med mys och grill känner jag mig utmattat. Inte en lugn stund denna helg. Höll i loppisen i Landskrona igår, var där hela dagen i fredags också och preppa. Idag har jag fått efterarbetet, att ordna hela kassan och få rätt på alla säljares Pengar. Imorgon e det upp tidigt för att lämna pengarna och hjälpa till med kläderna som e kvar. Sen ska poppy till läkare imorgon också. Vidare så har hon psykolog ons- fre denna vecka också, samt Logoped på torsdag. Blir kul vecka typ, flängande och utmattande.

E redan på pissogy humör och ska strax sova och deppa lite...




- Posted using BlogPress from my iPhone

Tjock i sinnet

Kommer ständigt på mig själv att tänka som stor och klumpig som inte bör göra saker. Satt igår och pilla lite med Thailands resan och planerade hur man skulle ta sig till en av öarna. Insåg då att shit ön hade ingen hamn, dvs man åker mini båt in hoppar av i vattnet och vadar in. Manfår desutom mitt ute i havet byta från större båt till mini båtarna. Min första tanke va shit vi får nog skippa den ön, de små båtarna kommer att sjunka, eller så kommer jag inte komma av båten eller ramla ner i vattnet el nått. Bestämde mig då för att skita i den ön och planera en annan. Några timmar senare klicka det till i skallen, jag väger inte 120 kg mer, jag kan förmodligen likt alla andra hoppa mellan båtar och vatten, största problemet är resväskorna men det har ju alla andra också. Det e en hemsk känsla att fortfarande tänka som så stor, ständigt ifrågaätta sig och alla val. Är snart ett år sen op och endå sitter det inetsat långt där inne. Kanske försvinner det när bebben väl e ute för jag e ju rund just nu men beror mer på bebis än nått annat.

Hoppas tiden ger med sig och låter mig börja tänka som jag e värd att få tänka....

- Posted using BlogPress from my iPhone