Stark

Vaknade idag och kände mig stark som en jätte, trots meckig natt kände jag mig utvilad.

Känner mig toppad, men börjar jag tänka och fundera för mycket är jag rätt säker på att tårarna gömmer sig på andra sidan. Känner att jag vill och måste samla ihop mig och allt mitt för att få vardagen att funka. Om det sedan resulterar i att jag får leka duracel ett tag så får det va så. Bättre överenergisk en deppig.

Va en runda på väla igår och köpte mig byxor jag länge spanat på, kanske va det dom som fick mig att vakna med ett leende.




Fina Daisy kom in och mös en stund innan klockan ringde, skadade inte det heller. Att jag fick lite plockat bidrar det med till energin. Sega va att jag kände jag kunde fått mycket ordnat idag, men då måste man bryta för att ta sig till Malmö. Håller tummar och tår om att det e bättre och att mina onda aningar INTE stämmer.

Nya planen är alltså att jaga energi, ladda satan och skutta på. Börja med att kontakta Aleris för korrekt med lista kan va en bra start.




Deppig sallad inte ett dugg energi givande!

-puss från oss!

På Toppen av MITT berg!

Har senaste tiden känt att humör, och allt snurrar neråt igen. besvikelse, problem, missnöje smärta ja allt har väll spelat sin roll.

Olle ska på pappret börja jobba på onsdag. Men det känns och det tar emot och hela jag och min kropp skriker NEJ. Det känns läskigt, skrämmande och inte ett dugg lockande att testa att må och va så här och va själv med mina barn igen. Insåg efter långt bra samtal med mamma, att jag nog inte kan göra så mycket åt saken. Mitt sår är där den är, och jag kan räkna med lång tid innan det är läkt och fint igen, dvs helt emot va jag trott, tänkt och känt. Tar det till mig sakta men säkert att så här kommer jag se ut ett tag framåt. Gäller bara att hitta en fungerande väg i det hela med rätt läkarkontakter, förband etc, så min rätt och hjälp ska jag slåss för imorgon.

Så nu står jag här längst upp och har två val, jag kan bestämma mig för att ramla ner på bägge håll. På ena hålet käpar jag emot en fungerande vardag där jag ömkar mig själv gör mig sjukare en vad jag är och känner efter för mycket och bara sjunker ihop. inte vågar ta tag i detta och springer istället för faktumet om hur vardagen ska och kommer fungera. problematiken med detta e att ekonomin blir fett sugande om Olle ska hållas hemma, jag kommer bara sjunka lägre ner, mina barn ser mig deppa ihop mer, men jag tillåter mig att få må så här en period, låter mig få tycka synd om mig själv tillfälligt.

Andra hållet ner för berget är att ta tag i mig själv, ta tag i mitt liv. Rycka upp mig 100 gånger om, driva mig och kroppen till max, komma igång med träning, hemmet, leva  trots kroppens situation, kräva min rätt i vården och satsa på lite Power mind. Känns som självklaraste valet, men frågan är om jag har energin att samla ihop mig, och frågan är om jag ramlar ihop om en vecka (psykiskt) eller om jag faktiskt kan få det att rulla och fungera, eller om jag får tillbaka allt 100 gånger om igen.

Svårt val, men ett val måste snart tas. Vill va stark och orka, men tyvärr gör jag inte alltid det.

fick tryggheten av att jag kan bo hos mamma och pappa på helgerna också, så olle kan jobba fullt då men va hemma mer på vardagarna, kan ju också va en fungerande modell i några veckor. Oavsett hur saker och ting löses vet jag att vi har folk runt oss, och att det måste lösas NU, ska bara bestämma mig för vilken väg JAG ska ta.

som lite mer glädjande i detta inlägg trycker jag in lite unedrbara bilder på mina tjejer, tagna och ordnade av jonelin.se

löve!

Malmö

Av någon underlig anledning tar jag mig tid till detta när jag sitter på tåget. Hade koll idag igen, varigt äckligt och jävligt som de två senaste veckorna. Ap trött på att inget händer, gulligaste kirurgen kom också in och kollade klämde pillade och tryckte. Förstummade va de och visste inte vad som ska göras.

Så ny odling tagen, denna gång 5 cm längre in i kroppen. Pico är påkopplad igen. Ny tid på tors och avvakta. Känns som jag avvaktat 2 veckor nu men visat vi kan väll ta det 1 vecka till. Enda jobbiga e att jag ska va själv med barnen snart igen, men e väll som med plåster det ska bara göras, rycka av det snabbt, dvs hoppa in i barnaskaran och ta ansvar.

Haft en super fin dag i Malmö med syster idag iallafall. Sen bi som har åsikter om vad jag handlar och inte handlar, kanske ska ni inte uttala er när ni inget vet!





-puss från oss!

Never ending story

Återigen sitter jag på tåget, mot Malmö. Förbandet ska bytas och förhoppningsvis få bekräftat att det Ser bättre ut. Just nu e jag bara trött på det hela. Trött på att känna mig ofräsch. Trött på att inte kunna lyfta mina barn. Trött på att inte känna mig rörlig. Trött på att ständigt oroa mig att det ska gå upp. Trött på att inte kunna och orka göra det jag vill och känner för. Mest trött på det hela helt enkelt.

Vill hem till mina tjejer gosa mysa busa och orka. De e livrädda för att komma nära för de e rädda för att göra illa mig, ska det va så?

Nej TRÖTT e jag och vill ha min vardag tillbaka.








-puss från oss!

Mer klödd

Tyvärr va inte det senaste upplägget det senaste. Utan igår vakna jag av att det hade gått håll på magen och sårvätska siprade ut, kan ju lungt säga att man vakna till fast klockan va 6, när man satte sig på toa och hela låret plötsligt va slemmigt och rött av sårvätska.

Tog mig in till akuten och mötes upp av finaste L. Tyvärr va de handlingsförlamade så en tripp till Malmö fick det bli. Träffade underbara Ingrid på sus och konstaterade ett nytt hål, samt det som skars upp på förra besöket behövdes saneras (infektionsbesöket slutades i att man skar upp magen 2-3 cm, tryckte i gasbinda som drän och satte över dränage förband).

Nu har jag med andra ord 2 hål i magen som e öppna och läcker, det behandlas nu med en pico. En pump som e kopplad till ett förband som suger ut vätskan ur de två såren. Så med andra håll går detta åt helvete just nu.

På måndag ska jag in och byta förband och på tors/fred ska det ev bort, om det sedan sys ihop eller tejpas vet jag inte.

E mest tungt just nu, dock barnfria denna kväll så jag kan återhämta mig lite. Sjukskrivningen e också förlängd rejält pga alla problem. Håller tummar och tår om Att det snart vänder.



Så här e det nu






-puss från oss!

Mag jävel

Testar skriva en gång till spännande att se modet fastnar denna gång :)

Sitter på tåget ner till Malmö återigen, som vanligt är det ingen nöjestripp utan ett besök hos kirurg mot. Min ena sida på magen börjar bli fin, den andra ser dock ut som FAN. Fylld som en vattenballong och nu ett stenhårt knallrött äpple mitt på, med smärta från helvetet. Blir spännande att se vad de har för svar denna gång, för så här kan jag ju inte ha det. Olle skulle egentligen jobbat men e omöjligt med hur jag känner mig.

Trots seg läkning smärta från helvetet och en gnällig kärring så har jag mina 3 små solstrålar som lyser upp varje dag, utan dem kunde lika bra lagt mig ner och dött.

En gnällig förbannad trött men lycklig mamma med andra ord, som nu kör mjölkfritt!











-puss från oss!