På Toppen av MITT berg!

Har senaste tiden känt att humör, och allt snurrar neråt igen. besvikelse, problem, missnöje smärta ja allt har väll spelat sin roll.

Olle ska på pappret börja jobba på onsdag. Men det känns och det tar emot och hela jag och min kropp skriker NEJ. Det känns läskigt, skrämmande och inte ett dugg lockande att testa att må och va så här och va själv med mina barn igen. Insåg efter långt bra samtal med mamma, att jag nog inte kan göra så mycket åt saken. Mitt sår är där den är, och jag kan räkna med lång tid innan det är läkt och fint igen, dvs helt emot va jag trott, tänkt och känt. Tar det till mig sakta men säkert att så här kommer jag se ut ett tag framåt. Gäller bara att hitta en fungerande väg i det hela med rätt läkarkontakter, förband etc, så min rätt och hjälp ska jag slåss för imorgon.

Så nu står jag här längst upp och har två val, jag kan bestämma mig för att ramla ner på bägge håll. På ena hålet käpar jag emot en fungerande vardag där jag ömkar mig själv gör mig sjukare en vad jag är och känner efter för mycket och bara sjunker ihop. inte vågar ta tag i detta och springer istället för faktumet om hur vardagen ska och kommer fungera. problematiken med detta e att ekonomin blir fett sugande om Olle ska hållas hemma, jag kommer bara sjunka lägre ner, mina barn ser mig deppa ihop mer, men jag tillåter mig att få må så här en period, låter mig få tycka synd om mig själv tillfälligt.

Andra hållet ner för berget är att ta tag i mig själv, ta tag i mitt liv. Rycka upp mig 100 gånger om, driva mig och kroppen till max, komma igång med träning, hemmet, leva  trots kroppens situation, kräva min rätt i vården och satsa på lite Power mind. Känns som självklaraste valet, men frågan är om jag har energin att samla ihop mig, och frågan är om jag ramlar ihop om en vecka (psykiskt) eller om jag faktiskt kan få det att rulla och fungera, eller om jag får tillbaka allt 100 gånger om igen.

Svårt val, men ett val måste snart tas. Vill va stark och orka, men tyvärr gör jag inte alltid det.

fick tryggheten av att jag kan bo hos mamma och pappa på helgerna också, så olle kan jobba fullt då men va hemma mer på vardagarna, kan ju också va en fungerande modell i några veckor. Oavsett hur saker och ting löses vet jag att vi har folk runt oss, och att det måste lösas NU, ska bara bestämma mig för vilken väg JAG ska ta.

som lite mer glädjande i detta inlägg trycker jag in lite unedrbara bilder på mina tjejer, tagna och ordnade av jonelin.se

löve!