På Toppen av MITT berg!

Har senaste tiden känt att humör, och allt snurrar neråt igen. besvikelse, problem, missnöje smärta ja allt har väll spelat sin roll.

Olle ska på pappret börja jobba på onsdag. Men det känns och det tar emot och hela jag och min kropp skriker NEJ. Det känns läskigt, skrämmande och inte ett dugg lockande att testa att må och va så här och va själv med mina barn igen. Insåg efter långt bra samtal med mamma, att jag nog inte kan göra så mycket åt saken. Mitt sår är där den är, och jag kan räkna med lång tid innan det är läkt och fint igen, dvs helt emot va jag trott, tänkt och känt. Tar det till mig sakta men säkert att så här kommer jag se ut ett tag framåt. Gäller bara att hitta en fungerande väg i det hela med rätt läkarkontakter, förband etc, så min rätt och hjälp ska jag slåss för imorgon.

Så nu står jag här längst upp och har två val, jag kan bestämma mig för att ramla ner på bägge håll. På ena hålet käpar jag emot en fungerande vardag där jag ömkar mig själv gör mig sjukare en vad jag är och känner efter för mycket och bara sjunker ihop. inte vågar ta tag i detta och springer istället för faktumet om hur vardagen ska och kommer fungera. problematiken med detta e att ekonomin blir fett sugande om Olle ska hållas hemma, jag kommer bara sjunka lägre ner, mina barn ser mig deppa ihop mer, men jag tillåter mig att få må så här en period, låter mig få tycka synd om mig själv tillfälligt.

Andra hållet ner för berget är att ta tag i mig själv, ta tag i mitt liv. Rycka upp mig 100 gånger om, driva mig och kroppen till max, komma igång med träning, hemmet, leva  trots kroppens situation, kräva min rätt i vården och satsa på lite Power mind. Känns som självklaraste valet, men frågan är om jag har energin att samla ihop mig, och frågan är om jag ramlar ihop om en vecka (psykiskt) eller om jag faktiskt kan få det att rulla och fungera, eller om jag får tillbaka allt 100 gånger om igen.

Svårt val, men ett val måste snart tas. Vill va stark och orka, men tyvärr gör jag inte alltid det.

fick tryggheten av att jag kan bo hos mamma och pappa på helgerna också, så olle kan jobba fullt då men va hemma mer på vardagarna, kan ju också va en fungerande modell i några veckor. Oavsett hur saker och ting löses vet jag att vi har folk runt oss, och att det måste lösas NU, ska bara bestämma mig för vilken väg JAG ska ta.

som lite mer glädjande i detta inlägg trycker jag in lite unedrbara bilder på mina tjejer, tagna och ordnade av jonelin.se

löve!

Malmö

Av någon underlig anledning tar jag mig tid till detta när jag sitter på tåget. Hade koll idag igen, varigt äckligt och jävligt som de två senaste veckorna. Ap trött på att inget händer, gulligaste kirurgen kom också in och kollade klämde pillade och tryckte. Förstummade va de och visste inte vad som ska göras.

Så ny odling tagen, denna gång 5 cm längre in i kroppen. Pico är påkopplad igen. Ny tid på tors och avvakta. Känns som jag avvaktat 2 veckor nu men visat vi kan väll ta det 1 vecka till. Enda jobbiga e att jag ska va själv med barnen snart igen, men e väll som med plåster det ska bara göras, rycka av det snabbt, dvs hoppa in i barnaskaran och ta ansvar.

Haft en super fin dag i Malmö med syster idag iallafall. Sen bi som har åsikter om vad jag handlar och inte handlar, kanske ska ni inte uttala er när ni inget vet!





-puss från oss!

Mer klödd

Tyvärr va inte det senaste upplägget det senaste. Utan igår vakna jag av att det hade gått håll på magen och sårvätska siprade ut, kan ju lungt säga att man vakna till fast klockan va 6, när man satte sig på toa och hela låret plötsligt va slemmigt och rött av sårvätska.

Tog mig in till akuten och mötes upp av finaste L. Tyvärr va de handlingsförlamade så en tripp till Malmö fick det bli. Träffade underbara Ingrid på sus och konstaterade ett nytt hål, samt det som skars upp på förra besöket behövdes saneras (infektionsbesöket slutades i att man skar upp magen 2-3 cm, tryckte i gasbinda som drän och satte över dränage förband).

Nu har jag med andra ord 2 hål i magen som e öppna och läcker, det behandlas nu med en pico. En pump som e kopplad till ett förband som suger ut vätskan ur de två såren. Så med andra håll går detta åt helvete just nu.

På måndag ska jag in och byta förband och på tors/fred ska det ev bort, om det sedan sys ihop eller tejpas vet jag inte.

E mest tungt just nu, dock barnfria denna kväll så jag kan återhämta mig lite. Sjukskrivningen e också förlängd rejält pga alla problem. Håller tummar och tår om Att det snart vänder.



Så här e det nu






-puss från oss!

Mag jävel

Testar skriva en gång till spännande att se modet fastnar denna gång :)

Sitter på tåget ner till Malmö återigen, som vanligt är det ingen nöjestripp utan ett besök hos kirurg mot. Min ena sida på magen börjar bli fin, den andra ser dock ut som FAN. Fylld som en vattenballong och nu ett stenhårt knallrött äpple mitt på, med smärta från helvetet. Blir spännande att se vad de har för svar denna gång, för så här kan jag ju inte ha det. Olle skulle egentligen jobbat men e omöjligt med hur jag känner mig.

Trots seg läkning smärta från helvetet och en gnällig kärring så har jag mina 3 små solstrålar som lyser upp varje dag, utan dem kunde lika bra lagt mig ner och dött.

En gnällig förbannad trött men lycklig mamma med andra ord, som nu kör mjölkfritt!











-puss från oss!

Min mage

Så äntligen fick jag den efterlängtade operationen. Den 8e efter lunch rullade jag in till slaktbänken. Vaknade igen vid 17, men värdens panikångest. Rör och slangar och skit hängde och satt fastöverallt. Paniken rullade på när jag inte lyckades prata hitta alarmknapp eller få nån i personalen se att jag vaknat. Fantom smärtor i den mage som en gång funnits slog till och efter lite viftande och mullrande fick jag mamman till patienten bredvid att kalla på personal.

Smärtan va jag förberedd på men inte på denna nivå. Fy fan säger jag bara. Efter nån natt på sjukan istoppad morfin och andra lyckorus fick jag komma hem. De senaste 2 veckorna har varit fulla av identitets kris, ifrågasättande och depp, inget va som jag trodde. Svårt att se det pos i det hela. Ser att kroppen ser bättre ut men har rufft med att ta mig till det. Har lite bilder att bjuda på, resultatet e långt ifrån klart då magen e som en skvalpande våg, full av vätska och sårvätska.

Innan op




På sjukan



1 vecka






2 veckor







Hoppas på fortsatt förbättring och att jag om nån vecka kan insupa det pos i det hela!

-puss från oss!

Så Seg

tänker varje dag att shit kanske ska jag skriva lite, notera lite bara för att få ur mig det, men tiden rinner på , dagarna likaså och plötsligt står jag där och har inte skrivit ett endaste litet ord på flera veckor igen. Är underligt hur det kan bli, fast man tänker helt annat.

Men tiden rullar snabbt på, mina 3 underbara fina barn tar tid, plats och all möjlighet för att göra nått eget annat. Min fina Poppy med tanke på alla och allt, vill att alla ska må bra och ha det bra, hjälpsam som få och känslofull som en vulkan,  blir 6 år denna vecka, och har börjat skolan, 0an och är stora tjejen ska hämtas lämnas 5 dagar i veckan, och vi fajtas för att hon ska få all rätt hjälp och stöd som behövs för henne verbal dyspraxi, som fortfarande är rätt illa. Men har fått in vår underbart fina dotter på Vittra Landborgen, en skola som känns perfekt, ligger en bit bort, men personalen är underbara och alla har hitintills varit hjälpsamma. Dock så krävs lite extra övning vid sidan om så jag hoppas hon kan få hjälp av logopederna på sjukhuset, men det är väll något som får ringas och jagas om nån dag eller två.

Finaste lilla energi knippet Daisy, min minsta tjej (kroppsmässigt) men med största hjärtat och humorn, hon har hunnit bli 4a år. Är en dam som vet vad hon vill och envis som få. Hon har fortfarande problem med urinblåsa och rör, är på ny utredning för det hela och skulle idag varit på en koll, men damen vägrade satte sig i ett hörn och gallskrek i 30 min, gick inte rubba henne eller få henne att vilja samarbeta, hon skulle gjort en flödesmätning samt koll efter det. Menmen vi får kämpa vidare ska skriva dagbok med kisseriandet intag och utgifter, mäta urin osv och ringa för ny tid när hon känner sig mogen. Även hon har börjat förkola, pysslingen har hon hamnat på, verkar redan efter första dagarna känna sig hemma, massor med go personal och massa med små lekkamrater. Där ska hon gå 3 dagar i veckan, hämtas och lämnasnästan samma tid som Poppy så det kommer bli super bra.

Sen har vi yngsta lilla tjejen Tilly, nu 1år. springer runt som en virvelvind, pratar, klättrar, kränger, kräver och är ett energi knippe hela hon. Som en liten murvel med energi men jätte kort men rund och ljusa lockar. Damen ska på utredning hos specialist imorgon, hon är febrig väldigt ofta, kräkig, konstig i magen, allmänt orolig och skrikig vissa dagar, nästan som om hon har ont. får utslag och prickar vissa dagar och äter bricanyl för astma liknande besvär redan. Hon ska till en barnspecialist på astma och allergi iallafall så hoppas på att vi får en bra utredning och att hon mår bra.

förutom barn och sjukdomar, har vi huset som förhoppningsvis snart ska börjas målas i, gardiner ska inköpas och lite struktur och ordning ska fixas. Men inte idag. Förstår inte riktigt hur man ska få allt att funka med hem, barn, jobb och alla aktiviteter alla ska på helst. är helt absurt hur man ska få ihop allt, helst av allt skulle jag bara vilja sitta hemma med hela fina lilla familjen och njuta av dem varenda en, deras fina drag, deras fina stora hjärtan och deras kärlek. Får se fram emot nästa lov, då jag bara ska VA med dem inte göra nått annat.

Sa jag att jag älskar min familj? Det gör jag, så absurt mycket, tror jag hade gått itu om nått hände dem. De är verkligen mina ALLT från största till minsta..


Underbara bilder tagna av Jonelin Fotograf http://www.jonelin.se/ och finns många många fler, är oerhört glad över att få ha så fina bilder på min familj.

Tomt i skallen

och upptagen i helgen, har lett till kass bloggning. Men helgen har varit bra ungarna har fått njuta av sin pappa. Jag har hållit mig till mina 600kcal per dag och se på fan så hade jag imorse när jag vägde mig gått ner mina 5 kg. Så himla skönt, så det e bara att fortsätta, verkar ju funka iallafall.

Har haft många breakdowns i helgen en del gällande mat, jag har fått reflektera och känna mycket, maten hänger ihop med så mycket annat. Trots det har det funkat bra.

Annars har vi inte gjort nått särskilt i helgen plockat och meckat, planterat en delblommor m.m, men måste ragga upp smultron nån stans också. Satt in 1700 bilder i sina pärmar nu e det bara 800 stycken kvar, jag har pluggat tecken som en gnu så nu känns det som om jag kan använda mig av TAKK mer än vanligt, övning ger färdighet.

Har satt upp en ny ekonomisk plan för kommande år genom googles super bra familje ekonomiska dokument. Brukar göra det själv i Excel men nu fanns det klart, så då verkar det ju dumt att inte nyttja. Har börjat planera en semester i september/augusti en vecka i Stockholm, hitta en jätte mysig camping med stugor sjö m.m en lite bit utanför men tunnelbanan eller nått gick där, så det e ju lugnt. Får fnudra mer på det helt enkelt, annars ingenting nytt, Poppy va hos momor i fredag/lördag hon hade det lugnt och skönt, och Daisy njöt av vår fulla uppmärksamhet.

Var och röntgade mig i torsdags också i Helsingborg, så nu får vi vänta och se vad de säger om cystan, lär väll dröja någon vecka innan man får en ny tid. Hade turen och kunde lämna barnen hos Sarah iallafall, så jag slapp släpa med dem in, skönt att ha vänner runt en när man behöver hjälp. Tack!

Nej nu ska jag passa barn och katt och snart får vi SoL på besök, ha en go vecka alla fina där ute och alla som finns här för oss.

PÖSS

fredag

naglarna är målade barnen har åkt och det är lungt och skönt i stugan, sällan det händer, tro mig jag älskar mina barn och deras bus men ibland ÄR det skönt med tystnad, låta huvudet få ro.

Doktorn ringde nyss om Daisys prover, de va perfekta så hon är inte känslig för nått iallafall skönt det samtidigt blir man fundersam på jahahap vad e det då som får hennes mage att knorra så. Så nästa vecka blir det att dumpa av avföringsprov, blir spännande.

En anna sak jag funderat på i några dagar nu är besöket med pappa i onsdags, det va ett jätte bra besök, jag berättade om gbp och han frågade saker och lyssnade och va nyfiken och stödjande. Vet inte vad jag har förväntat mig men inte så mycket stöd inte så mycket förståelse som jag fick, han tyckte det va sunt att göra det för barnen så mina barn får en frisk mamma, en mamma som orkar, hon va väldigt positiv. Har aldrig sett min vikt som något problem för nån annan än mig, förutom just att barnen kanske har en trött och tråkig mamma, men det slog mig, det har påverkat alla runt mig. Min familj och släkt oroar sig för följd sjukdommar, oroar sig att mina barn har en mamma som ska orka med, folk pratar bakom ryggen diskuterar sinsemellan hur folk ska hantera mitt problem. Att folk bryr sig och pratar diskuterar med mig är bra visar på öppenhet och förståelse men all denna tisseltassel som försigår bakom gillar jag inte, jag är inte dum jag förstår nog att det sker och jag vet att jag är stor, tro mig jag ser mig i spegeln varje dag, att vara tjock innebär inte att man är dum. Det har till och med gått så långt att det var någon för ett tag sedan som vände sig mot Olle och frågade hur de skulle ta tag i det hur "de" skulle lösa problemet, denna någon var inte i den närmaste familjen, varför frågar jag mig bara? varför dumförklara mig så, jag är människa jag förstår, prata med mig, fråga mig om ni undrar nått, men dumförklara mig för fan inte. Inget av detta gjorde pappa, pappa hade värdens bästa samtal, han pratade med MIG visade förståelse var stödjande, berättade att andra försökt diskutera det med honom men om jag känner honom rätt har han bara svarat, att det är inte hans problem att lägga sig i, det tackar jag för.

Nej nu har nog naglarna torkat, kanske skulle man äta nått eller ta en dusch, hmm, är ju många timmar kvar hela 4 timmar.

Nice bajs...

Ledsamt

är det idag, känner mig som ett åskmoln, en argsint, förbittrad mamma som bara skäller och gnäller. Känner mig arg idag arg på allt och alla, känner mig ledsen på allt, och alla. Känner mig trött, sjuk, förkyld, febrig och jävlig.

Var hos doktorn idag, hon va toppen, hon valde att inte skicka remiss iochmed min redan är framme, men vi pratade lite om op och hon ville ta lite blodprover iallafall, så det blev gjort, fick även 1 års recept på min sertralin så nu behöver jag inte fundera på det på ett tag, skönt. Va på öf 1 timme, sen till apoteket, handla sista medeciner till resan, e ju bara 11 dagar kvar. In om affären, s o l va med också och följde med upp en stund, barnen fick leka och ag fick muttra lite, stackars s, se och lyssna på mig, är inte särskilt kul idag.

Borde va skit glad och pigg hade jätte bra dag igår fick sällskap av s johanna och malla, vi prata fika åt och kackla, jag hämtade min iphone, lekte med den krängde godis, och allt känns som omd et flyter på som det ska, har fantastisk familj och goa vänner som finns här. Men ändå är jag ledsen trött och bölig.

Olle kommer förhoppningsvis hem snart, och pappa skulle komma in en runda också, är inte helt fel lite planerande och prat om resan blir det nog då...

blääääää

förlåt alla nära för jag e som jag är idag.....