Min mage

Så äntligen fick jag den efterlängtade operationen. Den 8e efter lunch rullade jag in till slaktbänken. Vaknade igen vid 17, men värdens panikångest. Rör och slangar och skit hängde och satt fastöverallt. Paniken rullade på när jag inte lyckades prata hitta alarmknapp eller få nån i personalen se att jag vaknat. Fantom smärtor i den mage som en gång funnits slog till och efter lite viftande och mullrande fick jag mamman till patienten bredvid att kalla på personal.

Smärtan va jag förberedd på men inte på denna nivå. Fy fan säger jag bara. Efter nån natt på sjukan istoppad morfin och andra lyckorus fick jag komma hem. De senaste 2 veckorna har varit fulla av identitets kris, ifrågasättande och depp, inget va som jag trodde. Svårt att se det pos i det hela. Ser att kroppen ser bättre ut men har rufft med att ta mig till det. Har lite bilder att bjuda på, resultatet e långt ifrån klart då magen e som en skvalpande våg, full av vätska och sårvätska.

Innan op




På sjukan



1 vecka






2 veckor







Hoppas på fortsatt förbättring och att jag om nån vecka kan insupa det pos i det hela!

-puss från oss!