Kommer ständigt på mig själv att tänka som stor och klumpig som inte bör göra saker. Satt igår och pilla lite med Thailands resan och planerade hur man skulle ta sig till en av öarna. Insåg då att shit ön hade ingen hamn, dvs man åker mini båt in hoppar av i vattnet och vadar in. Manfår desutom mitt ute i havet byta från större båt till mini båtarna. Min första tanke va shit vi får nog skippa den ön, de små båtarna kommer att sjunka, eller så kommer jag inte komma av båten eller ramla ner i vattnet el nått. Bestämde mig då för att skita i den ön och planera en annan. Några timmar senare klicka det till i skallen, jag väger inte 120 kg mer, jag kan förmodligen likt alla andra hoppa mellan båtar och vatten, största problemet är resväskorna men det har ju alla andra också. Det e en hemsk känsla att fortfarande tänka som så stor, ständigt ifrågaätta sig och alla val. Är snart ett år sen op och endå sitter det inetsat långt där inne. Kanske försvinner det när bebben väl e ute för jag e ju rund just nu men beror mer på bebis än nått annat.
Hoppas tiden ger med sig och låter mig börja tänka som jag e värd att få tänka....
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar