Min fina lilla flicka har ont, hon har ont varje dag. Hela hon drar ihop sig, försöker dra in sina små kycklingben, hon sprattlar och skriker av smärta, magen e svullen och då och då pyser lite luft ut, varpå hon gallskriker mer. Min fina lilla flicka har så ont så hon inte kan sova, så hon inte får nån ro i kroppen, det enda hon kan och gör är att skrika. Ibland funkar det att ha henne vid bröstet, hon blir lugn och tror att magen blir glad av mat. Vi vet bättre hon får bara ondare av att föräta sig, men hon får iallafall ligga och va avslappnad en stund, kunna blunda och få vila lite. Idag funkade inte ens bröstet hon låg och knep i mig, drog ihop sig och såg ut att vilja börja stor gråta när som helst, varpå hon istället åt mer och mer och hetsigare.
Vår lilla lilla tjej har kolik, 3dje flickan som har det, men man glömmer hur smärtsamt det är, hur mycket de lider och hur ont de har. Man glömmer bort sina tårar, och maktlösheten. Jag hade gärna tagit på mig smärtan, för att se ett sånt litet barn skrika och ha ont i så många timmar varje dag, gör ont, det smärtar i varenda liten ven i kroppen, hjärtat vill hoppa ut och man vill bara skrika.
Min älskade lilla lilla flicka har ont, och jag står sidan om och ser på och är maktlös.
Fyfan!
- Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar