KalasDop

Den stora dagen kom igår, då mina två större damer fick ha sitt kalas, efter egna önskemål bjöd de alla de ville. De önskade sig pannkakor till mat och hade lite krav på ballonger, kakor godispåsar med mera, allt gjordes för att uppnå alla krav, och göra dagen deras.

Släkten dök upp vid 13 och vi började med pannkakor, som pappa och Olle hade stått och stekt i några timmar, med sylt, frukt och annat gott. I och med att vädergudarna dessutom va med oss så kunde alla kidsen va ute och leka och sprätta av sig där ute. Vilket de också gjorde.

Ungarna ute och hulliganar, med kusin Linnea.

Daisy muttrar så som bara hon kan.

Vid tre kom prästen och det va då dags att Döpa vår fina lilla Tilly Törnrosa, ute hade vi gjort ordning bord, med dopskål och bringare, riggat musiken, och mamma hade ordnat med blomster och mys i trädgården. Hade en underbar liten ceremoni ute, lättsamt, där barnen va nöjda och sprang runt och lekte. Prästen va underbar med det visste vi ju redan då vi även hade henne till Daisys dop. Vi sjöng idas sommarvisa, då det e barnens favorit och Poppy fick tända dopljuset och Daisy fick hälla upp vattnet.

Nästan hela familjen samlad.

Pappa mys.

Här står vi och sjunger eller nått.

Daisy häller upp vattnet.

Tilly doppas.

Får komma till fadder Johanna.

Våra val till faddrar denna gång va självklara för oss bägge, behövdes verken diskuteras särkillt mycket eller funderas på. Lovisa och Lars-Henrik Berg, fick "äran" men kunde inte delta på dopet, 'ven om de gjorde det på litet sätt genom en jätte fin text, som betydde jätte mycket förr oss, som prästen läste upp. Det e två människor som alltid har funnits där, från det att Poppy låg i magen tills nu, även om vi haft våra stunder ifrån varandra. E dte nått på gång, man mår dåligt, eller det har hänt nått, så kan man räkna med dem, att de finns där, visar det, hjälper till på alla sätt som behövs. Det är personer man kan bara sitta med i ett rum utan att det behövs så mycket mer, att bara få va sig själv med. Så att de tackade ja, betydde jätte mycket, vet att de kommer finnas där för oss och Tilly om det behövs i framtiden. Moster Johanna fick också "äran", vilket även det fall sig naturligt, även hon är en person, som jag eller vi kan prata om allt med, hjälper till på alla sätt hon kan, och har alltid funnits där för mig under hela min uppväxt och nu även funnits där för mina barn, och blivit en väldigt betydande person i deras liv. Hon va även med på förlossningen så att få erbjuda henne fadderskap band ihop det lite kändes det som, hon va där från början och kommer finnas där hela tiden. Är väldigt glad och nöjd med våra val, kan man ju lugnt säga.

Poppy tänder ljuset.

Alla vuxna samlade.

Alla barnen samlade under ceremonin.

Efter det fortsatte vi med fika, även här ahde barnen sina krav, Poppy sin prinsesstårta, och Daisy slog till på en bajstårta. Gillar att baka ju, så jag och Daisy gjorde under veckan, havrekakor, shackrutor, hallongrottor, jordgubbsmuffins med fluff och kanelbullar också. Slängde även ihop lite rosa maränger på morgonen som försvann i ett swish.

Moster Johanna och Nina, iakttar Tilly.

Kakbord.

Tilly sover och gör halva dagen.

Kusin Elsa passar på.

Tjejerna fick massa fina presenter och annat kul, som kanske dyker upp imorgon i bild. Tack ALLA som förgyllde våran dag och gjorde den möjlig. Nån som har bilder så säg till efterlyser alla bilder som finns.

Puss o kram alla Goa!