Sidor

28 februari 2011

Fortfarande

kvar i kågeröd, men ska hem idag, senare ikväll. Alla e ju nöjda så varför stressa?

Idag blir det lite kräka av sig mående eller iallafall i detta inlägg, känns som om dte e för mycket för mig just nu. Mår fruktansvärt illa hela jävla tiden har fått medicin men det tar ju bara bort udden av det hela. Plus att man blir trött av dem, jag som redan e ap trött och mest liggande. På köpet har jag foglossningen som kommer som ett brev från helvetet, visste jag skulle få det men inte så illa så snabbt. Rör jag mig det minsta lilla sitter jag och gråter sen på kvällen för jag har så förbannat ont. Ska till sjukgymnast imorgon hoppas få lite råd, vet ju dock allt redan, ska inte gå, ska inte städa, ska inte röra mig, ska resa mig mm med benen ihop osvosv, så de långa sköna promenixerna jag såg fram emot i vår kan jag ju glömma på en gång. Ska få tid till akupunktur också, Nada ska ringa senare idag och lägga upp en plan med mig ang det hela.

Innan jag blev gravid, kunde jag äta det mesta, visste ungefär på vad jag dumpa och hur och vad jag skulle göra för att må bra. Sen graviditeten känns det som ett helvete, vet aldrig vad jag kan äta eller hur mycket, ena dagen dumpar jag på inget andra på allt, ligger hälften av tiden i soffan pga att jag dumpar som en gnu. Känns rent ut sagt pissigt, inget jag önskar nån. Känns som alla problem börjar ta överhand, e glad för bebben, men frågan e hur länge till jag orkar. Just nu hade jag bara velat bli inlagd på sjukan och fått ligga där nån vecka och inte behövt äta eller bry mig, för dte här tar all kraft som finns kvar i denna kropp.

Jag som blivigt viktnojig e det fortfarande också, men nu börjar det kännas jobbigt på andra hållet, ligger minus 8 kg sen min start vikt när jag blev gravid, och vågen går inte uppåt alls tvärt om så hade den gått ner ytterligare idag. Försöker verkligen äta ofta trots illamående och ingen vilja till att äta, men vikten fortsätter neråt, jag e inte aneroxia smal ännu absolut inte. Men skuldrorna börjar synas mer och mer tror till och med det börjar smalna av mer i ansiktet, brösten som borde växa just nu försvinner de mer och mer också. Fryser som en gnu hela tiden och mina händer e kritvita nästan blå och iskalla, alltid.

Det här börjar inte bli för mycket, det e för mycket, vet inte vad jag ska göra känns det som. Nån som har tips där ute? ni e välkomna och berätta i såna fall....

Pga att jag e så trött och allt annat skit orkar jag inte ta mig någonstans, men folk e varmt välkomna till oss, jag orkar träffa alla nära och kära, säg bara till så släpper jag in er =) kanske verkar jag mutter och trött, men folk e varmt välkomna, lovar...

nej nu ska jag snyfta vidare...

Inga kommentarer: