Resan började i onsdags förra veckan, efter ett kort besök hos en underbar läkare, lades jag in med näringsdropp och vätska. Stenhård koll på mig och lilldamen. Saker och ting blev bättre så vi fick åka hem över helgen på permission. Dock tillbaka på söndagen, med näring och vätskelista med mig som synades.
På måndagen kom ronden tidigt, läkaren pratade med mig om för och nackdelar med igångsättning, dock visste jag redan om allt så mitt beslut stod fast. Barnmorskan kom in vid 10 satte gel, som skulle mjuka upp livmodertapp och få allt att starta. Va inte mogen eller öppen när de startade. Hela dagen gick, hade pinvärkar var tredje minut som kändes men inte mycket mer. De kom in på kvällen vid 6 kände och konstaterade att hon hade fixerat sig och det började mogna och va öppen 2 cm. Bättre än inget kändes det iallafall, ny gel lades och Olle tog sig in. Pinvärkarna började göra sitt och jag va trött och ledsen så han behövdes.
Natten gick pinvärkarna fortsatte var tredje minut, och det gick inte att sova. Läkaren kom på ronden på morgonen 19;e kände men inget mer hade hänt. Hon tog då beslut om att hinnorna skulle tas, trots att det va på gränsen för att kunna göra det. Vi skulle bara vänta på ledigt rum på förlossningen.
Efter lunch och mer pinvärkar kom vi in till rum 5 kl 1400. Vid 1430 togs hinnorna, och värkarna kom rätt snabbt. de kom var 5-7 min, men gick att andas igenom hyfsat. Moster johanna kom, då det sen innan va bestämt att även hon skulle va med, med stickning och tron att hon skulle hinna få mycket gjort. Värkarna fortsatte och jag tog 2a duschen kändes som om värkarna kom hela tiden och började mest tjuta istället för att andas. Ringde in personalen 17 de kollade men va bara öppen 5 cm.
Jag blev förbannad, fick ont och skrek "nu gör det fan ont, jag tror jag bajsar på mig". Barnmorskan fick plötsligt bråttom klippte av mig underkläderna, började springa runt och dra fram saker. Insåg då att Olle inte va kvar i rummet, han va ute och käka middag. Kände hur huvudet började tränga fram och insåg att det va dags. Huvudet halvt ute inser de att Olle inte e där, hör hur de springer ute i korridoren och ropar på honom. Han kommer in, och barnmorskan skriker på mig att jag inte får krysta om jag inte har sammandragning, vilket jag ger fan i, känner hur kroppen funkar och vill, så jag krystar på. 1714 är Tilly ute, 14 min efter att jag bara va öppen 5 cm, det gick snabbt kan man ju lugnt säga.
Hon läggs på magen direkt och är första tjejen som faktiskt skriker, känns helt otroligt, att äntligen slippa ligga och oroa sig om de ska få liv i den lilla el ej. Kameror kam er fram, vi pratar och fotograferar och jag myser med min lilla nykläckta dam. Olle klipper navelsträng, vi kollar moderkakan, och det städas upp. Johanna tackar och åker. Ligger och myser en bra stund, hon fixarvamningen och jag tar sen en dusch, och får sen den eftertraktade mackbrickan. Lilldamen vägs in på 2700 g och 47 cm, lite liten men bara på en kurva under normalt, hon mår bra, har fin färg och inga konstiga ryckningar som Daisy.
Bestämmer oss för att åka hem och släpps 2314, och åker bilen hem till familjen och sängen.
- Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar