Fortfarande

kvar i kågeröd, men ska hem idag, senare ikväll. Alla e ju nöjda så varför stressa?

Idag blir det lite kräka av sig mående eller iallafall i detta inlägg, känns som om dte e för mycket för mig just nu. Mår fruktansvärt illa hela jävla tiden har fått medicin men det tar ju bara bort udden av det hela. Plus att man blir trött av dem, jag som redan e ap trött och mest liggande. På köpet har jag foglossningen som kommer som ett brev från helvetet, visste jag skulle få det men inte så illa så snabbt. Rör jag mig det minsta lilla sitter jag och gråter sen på kvällen för jag har så förbannat ont. Ska till sjukgymnast imorgon hoppas få lite råd, vet ju dock allt redan, ska inte gå, ska inte städa, ska inte röra mig, ska resa mig mm med benen ihop osvosv, så de långa sköna promenixerna jag såg fram emot i vår kan jag ju glömma på en gång. Ska få tid till akupunktur också, Nada ska ringa senare idag och lägga upp en plan med mig ang det hela.

Innan jag blev gravid, kunde jag äta det mesta, visste ungefär på vad jag dumpa och hur och vad jag skulle göra för att må bra. Sen graviditeten känns det som ett helvete, vet aldrig vad jag kan äta eller hur mycket, ena dagen dumpar jag på inget andra på allt, ligger hälften av tiden i soffan pga att jag dumpar som en gnu. Känns rent ut sagt pissigt, inget jag önskar nån. Känns som alla problem börjar ta överhand, e glad för bebben, men frågan e hur länge till jag orkar. Just nu hade jag bara velat bli inlagd på sjukan och fått ligga där nån vecka och inte behövt äta eller bry mig, för dte här tar all kraft som finns kvar i denna kropp.

Jag som blivigt viktnojig e det fortfarande också, men nu börjar det kännas jobbigt på andra hållet, ligger minus 8 kg sen min start vikt när jag blev gravid, och vågen går inte uppåt alls tvärt om så hade den gått ner ytterligare idag. Försöker verkligen äta ofta trots illamående och ingen vilja till att äta, men vikten fortsätter neråt, jag e inte aneroxia smal ännu absolut inte. Men skuldrorna börjar synas mer och mer tror till och med det börjar smalna av mer i ansiktet, brösten som borde växa just nu försvinner de mer och mer också. Fryser som en gnu hela tiden och mina händer e kritvita nästan blå och iskalla, alltid.

Det här börjar inte bli för mycket, det e för mycket, vet inte vad jag ska göra känns det som. Nån som har tips där ute? ni e välkomna och berätta i såna fall....

Pga att jag e så trött och allt annat skit orkar jag inte ta mig någonstans, men folk e varmt välkomna till oss, jag orkar träffa alla nära och kära, säg bara till så släpper jag in er =) kanske verkar jag mutter och trött, men folk e varmt välkomna, lovar...

nej nu ska jag snyfta vidare...

Ännu en

Bra doktor denna vecka, inte illa vilken tur man har ibland. Fick konstaterat att jag har foglossning och den förmodligen denna gång kommer bli många gånger värre en förra, kul. Ska nu till sjukgymnast samt på akupunktur. Fick även illamående tabletter så nu kanske jag kan bli lite piggare. Mina blodprover från måndags var bra dock tyckte hon jag kunde börja äta järn iallafall varannan dag så det får jag väll snällt göra. Åkte ut till kågeröd igen också har det bra här och hade ändå inget inbokat. Ansträngde mig idag och fixa lite i köket här och ordna middag, potatis, gräddsås, sallad och kålpudding, va gott och uppskattat.

Nu sova!
Ungarna har lekt med kameran idag...












Små fotoproffs. ;)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Snyggast

I stan Daisy fick imorse på sig lös hår där bak ner till gumpen av moster. Håret har fått sitta där hela dagen och hon har varit så stolt och "stor". Showa för kameran också.










Min lilla sötegöte!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tomt

Har inte hänt sisådär jätte mycket i vår stuga därav dåligt skrivande, eller rättare sagt jag har varit trött för trött.

I fredags käka vi mysig lunch på stan med herman och pappa och hela vår lilla familj, fick även möjlighet att få handlat lite.

Lördags bjöd vi in fam Nelin hade taco kväll med prat och barnen fick lekt. Mycket mysigt.

Igår kom mamma och pappa och hämtade tjejerna så vi fick en lugn dag och kväll där vi kunde göra absolut inget, såååå skönt.

Idag vart det full rulle jag va på vc, kl 8. Träffa en underbar läkare som tog alla mina blodprover som jag önska och prata och lyssna. Fick även veta att jag e extremt känslig just nu och mina ups and downs och extrema trötthet förklaras av mitt väldigt låga blodtryck, mina svåringheter med att få i mig mat samt min graviditet som gör att jag borde äta ofta. Trion av saker gör det omöjligt för min kropp att få ett jämt matintag och hålla sockernivåer på rätt nivå, jag kan bli väldigt grinig med andra ord.

Efter super besöket tog jag mig ut till kågeröd träffa mina underbara barn. Fått god mat mm serverat och mysigt sällskap stannar nån natt till. Just ja poppy träffa sin nya Logoped idag också, framtiden bjuder på hårdträning och mycket övning hemma. Kände oss nöjda med den nya iallafall.

Nej nu ska denna mamma sussa kude...




- Posted using BlogPress from my iPhone

ding

känner mig ding här hemma, hela veckan har vi suttit hemma och stirrat på varandra och väntat på dessa f-annade byggarbetare. Idag 1 vecka senare har vi blivit lovade att allt ska bli klart, och det skulle bara ta 2 dagar från början, skit snack! Har inte pratat med folk så skulle jag träffa nån nu skulle jag nog kackla ihjäl dem, det e himla trist detta. Nu kan vi inte lämna huset heller och fikan vi skulle ha imorgon har vi fått ställa in. Daisy har feber och alla 3 damer är snoriga och jävliga. Kul vecka detta med andra ord.

Nått positivt efter vår sparsmakade vecka där jag och poppy levt på havregrynsgröt är att min vikt står stilla på 77, känns skönt e ju lite nojig så varje gång man ställer sig på vågen och den står på siffrorna man önskar så släpper en sten från magen. Det läskiga e att jag börjar känna mig pinnigare trots magen som har exploderat. Höftbenen sticker ut hur jag en ligger eller står till exempel.

Nej nu får jag väll fortsätta mysa med mina damer har ju inte gjort mycket annat denna vecka...

uttråkad!

Bm

Träffa min underbara bm igår igen, och va ännu ett bra möte. Fick berättat att de beviljat mig ytterligare ul så jag får se bebben den 3mars sen v 28 och v 32, så det känns himla skönt. Att slippa oroa sig och fundera på om den lille växer som den ska. Poppy va med också så vi fick liv att lyssna på lilla hjärtat, som inte va ett dug svårt att hitta och dunkade på som värsta trumman. Poppy förstod nog för hon fick skum min och berättade stolt för pappa sen också.

Fick även tid till läkaren nästa vecka, då fogarna pajat totalt, va ju räknat med men fuck vad det för ont. Va en runda på Ikea igår och det kändes sen hela kvällen och idag, så smärtstillande ja tack eller nått, bara det hjälper.

Idag e vi iallafall hemma med pyamas på alla 3 damer och så får det nog fortsätta va.

:)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Verbal Dyspraxi

Har inte skrivit särskilt mycket om saken innan men tänkte det var dags att förklara och berätta lite om det hela. Poppy kunde inte prata ordentligt från början, redan på 2 års kontrollen bad jag dem märka och kolla på det lite extra, men som vanligt får man till svar "alla barn e olika, det får ta sin tid". Tid my ass tänkte jag, vi viste nått va fel, kräve en 2,5 års kontroll och även där ignorera de problemet. Lät det gå nån månad till, blev sen förbannad och krävde en remiss till logoped.

Efter nån månads väntetid, fick vi äntligen en tid till vår logoped, redan på första mötet konstaterade hon att Poppy hade problem, att det inte riktigt funkade. Hon klarade av alla motorik övningar så där var det inga fel. Hon klarade ord förståelse och allt annat som har med ord och meningar galant, förutom just uttalet. Har fått övningar från början där vi övat ljud, mun mm, har inte gjort särskilt mycket anser vi dock. Gick också på TAKK kurser för att kunna hjälpa vår Poppy, det vill säga lärde oss tecken för hjälpande kommunikation, gick bra i början och Poppy lärde sig snabbt och kunde visa oss lite tydligare när hon ville nått, men vi tappade det helt.

Så vidare fick vi en tid hos specialist i Lund, träffade henne en gång och fick snabbt diagnosen Verbal dyspraxi, vilket vår logoped redan misstänkt. Så vad är då verbal dyspraxi.

Verbal dyspraxi innebär en störning av artikulationsförmågan, man har problem att viljemässigt åstadkomma språkljud och sedan sätta ihop dem till ord - man har alltså uttalssvårigheter.. Olika ljud går ofta olika bra att uttala beroende på var i ordet de befinner sig, och vilka ljud som mer förekommer i ordet. Sedan behövs tid innan det fungerar i spontantal. Man kan också behöva koncentrera sig för att höra vilka ljud som egentligen ingår i ett ord, men även det går att öva upp.

Att barn med verbal dyspraxi inte "talar rent" beror inte på att de inte vill, de kan inte! Det krävs jättemycket träning för dem innan de kan det som för andra barn verkar så enkelt och självklart. Vad det beror på vet man inte riktigt. Inte på utvecklingsstörning, inte heller på bristande stimulans eller att föräldrarna pratat babyspråk med barnen. En teori är att det kan vara ärftligt betingat, och att barnen kan ha svårt att hitta "programmet" för utförande av ljud.

Men det finns mycket man kan göra, vid sidan av behandling hos logoped. Det absolut viktigaste är att lyssna på vad barnen säger! Att inte anmärka på deras tal, utan koncentrera sig på vad de har att säga istället för hur de säger det. Detta betyder inte att man negligerar deras talproblem, men det allra viktigaste är ju att barnen överhuvudtaget vill prata! Att träna deras uttal kan man göra på olika sätt, men avbryt dem inte för att rätta dem. Risken finns att de då tappar lusten för att överhuvudtaget säga något, eftersom det aldrig duger... Istället kan man göra en "passiv korrigering", dvs upprepa ordet korrekt utan att påpeka felet. Om barnet t ex säger "dodis är dott" så upprepa "ja, visst är godis gott". Låtsas heller aldrig att du inte förstår vad barnet säger om du faktiskt förstår det. Behandla barnet, din samtalspartner, med respekt. Tänk på hur du själv vill bli bemött när du pratar med andra.

Texten tagen bla från http://www.ingelaslekstuga.se/verbaldyspraxi/verbaldyspraxi.htm

Har man tur så släpper problematiken tills hon e 7-8 år med hjälp av massor med träning och hjälp, inte ignorans och ifrågasättande människor. För att fortsätta hjälpa Poppy har vi bestämt att hon ska gå hos annan logoped, hon vi hade i Landskrona erkände att hon inte vet hur vi ska jobba vidare, så tid hos en av de bästa på området i helsingborg ska vi träffa om 1-2 månader, och hoppas då få ordentlig hjälp. Vi har även blivit kontaktade av logopedmotagningen här i Hbg då vi eventuellt ska sätta in henne på språkförskola, där får barnen gå 4 dagar i veckan 6 timmar om dagen, de träffar där dagligen logopeder och annan kunnig personal, för att ständigt träna och öva. Så vi ska på intervju den 21 för att se om hon får bli antagen, de tar nämligen bara emot 7 barn per termin.

Detta är jobbigt för oss alla, Poppy blir ledsen när ingen förstår, struntar i det och går, trots att hon har så mycket att berätta. Vi blir trötta och frustrerade vilket slutar i att vi inte orkar lyssna ibland eller orkar försöka förstå. Som tur är har vi en tjej som inte ger upp för snabbt utan orkar trots tårar en smart liten dam.

Thats it!