Besviken

Blir man lätt, helst på dem man har nära, dem man vill ha med sig. Efter veckors planerande, månaders av fixande och organisering inför familjens långresa. Börjar äntligen allt falla på plats, de sista medecinera som ska med e bokade, sista proverna tagna, sista pappren om fullmakter påskrivna osv. Har enstaka få saker kvar som ska ordnas. En av dem bad jag min kära man att fixa. Typ det enda jag bett honom om att ordna, inget svårt heller. Bara att fylla i lite uppgifter på nätet och betala med sitt betalkort, för att beställa Thai sim kort.

Igår kväll skulle han efter mycket om och men äntligen göra detta. Men frågade om varenda liten sak, vad ska jag trycka i här, hur många sånna ska vi ha hur ska jag göra här osv. Detta har vi diskuterat även ett mail med exakta beställningsuppgifter finns skickade till hans mail från mig. Så kommer idiot frågan, den som får allt att rinna över, "vilket datum ska vi åka hem"? Skämtar han va min första tanke, men nej då han e fullt allvarlig. I månader har vi gått igenom rese tripp, taxi bilar, båtar flyg, hotell om och om igen och snubben vet inte ens när vi ska åka hem.

Allt jag berättat, visat, förklarat frågat e det nått av det som fastnat eller har allt varit i onödan. Mina försök på att involvera honom och få honom delaktig och göra det till vår planering, verkar ha varit lönlöst. Att försöka involvera någon som inte själv är intresserad funkar tydligen inte. Så ja jag e reseledare för denna familj, klistrat och klippt och meckat för att få ihop allt till det bästa. För mycket annat kan jag ju inte vara när intresse av att lyssna på vad jag säger och titta på vad jag visar inte finns.

Men ja jag e reseledare, han ser bara fram emot en skön lugn 5mån semester utan krav. Känner mig ledsen, besviken och för förbannad. Har jag rätt till det? Inte vet jag men där befinner jag mig nu iallafall.




-Pöss från phonen!